sitter och lyssnar på nomy - she reminds me of you. en fin låt..

det har snart gått ett helt år, kan verkligen inte förstå det alltså.
jag är rädd att jag ska glömma, glömma ditt skratt, din röst, dina suckar, alla minnen, glömma dig..
kommer jag någonsin göra det? hur mkt kommer jag tänka på dig om 50år? kommer jag ens fortfarande tänka på dig? el har jag glömt dig?. jag vill inte glömma dig, de får aldrig ske.

jag har hört folk som pratat om sina avlidna släktingar osv. efter 10år så pratar dom nästan som att dom aldrig existerat, känner dom så? el är det bara ett sätt för dom att fly? att gå vidare?
du får aldrig bli så, aldrig aldrig någonsin...

trotts detta tänkande, så är min överlevnadsteknik att inte tänka på dig heller. du tänkte inte på mig när du gjorde detta mot mig el hur? så varför ska jag tänka på dig?