sorry sorry sorry, but´s thats just me.. by now!

jag ber om ursäkt för alla tråkiga inlägg om hur jävla kasst och meningslöst livet är. hatade själv att läsa sånt förr, sättet ungdomar osv. söker "uppmärksamhet" genom sitt skrivande om livets tråkigheter. allt prat om att hata livet, hur dåligt dem mår osv. usch!

sen så helt plötsligt har jag blivit sån själv!!?? men jag vill att ni som läser allt detta ska veta att jag inte tillhör den så kallde "emo/självmordbenägna/fjortisar" som söker uppmärksamhet. jag vill ärligt talat inte ens höra talas om folk som läst min blogg, jag skäms för vad jag skriver, för mina känslor och tankar, ändå nämner jag inte 10% av dom här!. men det är ju ända sättet för mig att få ur mig vissa saker!! jag är absolut inte den som berättar hur jag mår för folk, har aldrig varit och kommer troligtvis aldrig att bli. är inte den typen. vill hålla allt för mig själv. har alltid ansett att hur jag mår är min egen ensak och det har folk inte med att göra. varför berätta för andra hur man mår så att dom mår ännu sämre?? eller så att folk börjar beté sig annorlunda som om att man vore nått jävla psyko som rymt från psyket och behöver akut vård direkt. jag är väl ändå samma person ovasett hur jag mår eller??!! folks så kallande "stödande och välvårdade ord om hur allt kommer lösa sig" biter inte på mig. folk som aldrig har varit i min sits vet ej hur jag känner eller mår och kan därför inte säga eller göra något för att få mig att må bättre, jag beabetar på mitt eget sätt, så skippa alla lama försök. jag är god lyssnare när det gäller såna grejer, men absolut inte någon god talare i det sammanhanget tyvärr. på mig märks det inte för fem öre hur jag mår, har min goda teatertalang att tacka för det=).

trots allt som har hänt så är jag ända samma gamla maria, behandla mig som det tack!

normal

jag vill bara ha det som alla andra, alla har vi våra bekymmer men jag tror ni är få som känner som mig. så mycket ondska, hat och saknad. jag vill bara vara arg på honom, hata honom, men jag kan inte, jag älskar ju honom. hur kan man hata någon man älskar??!! det är så mycket lättare att hata. samtidigt kan jag tycka att sättet han behandla oss på inte är ett sätt att visa att att man älskar någon. jag skulle inte ens önska min värsta fiende att få uppleva mina känslor och tankar. JAG VILL JU BARA VARA GLAG!!! OCH NORMAL!!! varför hände detta just mig?? vem valde mig till detta helvete??
tänk om allt bara vore som innan, om jag bara kunde önska tillbaka honom, åtminstode för en liten stund. så att jag kunde få krama honom en sista gång och berätta för honom hur jag känner, och höra honoms förklaring på allt. usch snälla gör mig normal igen!!!!!!!!!!

Finns inte mer
Vi såg dig ligga där, Förstod inte vart hade ditt leende tagit vägen?,
glimten i ögat? Varför andades du inte?
Tystnaden spred ut sina vingar över oss,
Ville inte förstå, Ville inte fatta att dina tankar var bortblåsta,
Att dina drömmar var förstörda, att du aldrig mer skulle få känna vinden mot ditt ansikte.
Se solen gå ned vid horisonten. Höra fåglarna sjunga i träden. Känna doften av sommaren.
Ville inte förstå att anledningen till att du inte andades berodde på att Du inte längre fanns.
Det enda som finns kvar nu, av dig, är vår saknad, Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder. Det enda som finns kvar nu är våra minnen, Och tystnad.Så mycket tystnad.

Tänk att tystnad kan låta så mycket

då var det dags igen, den 22:e! 5 månader av saknad!

nu sitter man här igen den 22:e. hatar det datumet över allt annat. sitter och lyssnar på everybody hurt med R.I.M. mkt fin låt.

kan verkligen inte förstå micke, vi var syskon, samma blod och gener. varför?

jag kan inte få in i mitt huvud att du inte längre finns här. och alla dessa "aldrig mer" gör mig galen. aldrig mer få skriva ett grattiskort med ditt namn på till din födelsedag?, aldrig mer skratta åt pippi och enar?, aldrig mer få se dig skratta när du och johan tittar på youtube?, aldrig mer få säga till folk när vi är ute att vi är syskon?, aldrig mer komma hem till dig en fredag och spela guitar hero?, ALDRIG MER, ALDRIG MER, ALDRIG MER!!!!!

vart finns du nu?

om du bara visste hur stolt jag var över dig när jag var liten, coolaste man kunde ha på den tiden var en storebror, och det hade jag ju, en cool en med om jag själv får säga det. men det har jag inte längre. varför ville du mig såhär illa?

la ditt ett godishjärta under ditt kort på alla hjärtansdag. det ligger fortfarande kvar orört tyvärr.

hur kunde alla bara sluta såhär?!! jag förstår ingenting, allt är bara svart. vi som är kvar har inget val, vi bara måste stanna. men du smet undan. vem gav dig rätten till det? tyckte du inte om oss här nere? om du bara vistte hur illa du gjort oss, hur mycket du förstört våra liv, för gott.

jag vet faktiskt ärligt talat inte vilket som är värst, att förlora någon som valt sitt öde själv? eller att förlora någon som inte gjort det?

hur eller hur så tror jag vi alla mår lika dåligt vilket som.

jag hoppas iaf att du har funnit din ro nu micke, en vacker dag så kanske vi här nere också gör det, även om vägen dit känns overhövt lång och bortom all min fantasi just nu.

Jag hoppas du vet att jag saknar och älskar dig.

en vacker dag syns vi igen, det är jag säker på. de första jag kommer göra då är nypa dig i underarmen så hårt jag kan för att du gjort såhär mot mig, efter det ge dig den största bamsekramen någonsin.

Happy Ending, Just a Fairytale!

alltså jag tycker bara allt känns värre med tiden. backen att ta sig upp för blir bara längre och längre, och brantare och brantare. jag känner inte ens igen mig själv längre, kroppen bär mig inte. går omkring med en stor klump i magen dagligen. kroppen darrar, nervösiteten smyger sig på ständigt. jag känner mig allmänt stimmig, stressad som bara den. paniken tar över allt annat, orolig precis hela tiden. vet ej för varför, vet ej vad det är som händer med mig, börjar jag bli knäpp??!!!. vet faktiskt inte, vet ingenting. hur kan en kropp reagera så här?? har aldrig någonsin känt mig såhär som jag har gjort den senaste månaden, och den blir bara värre och värre. nästan skrämmande, som att jag är påväg att tappa fattningen för allt. tankarna tar över allt, precis allt!!!!

jag vill så mycket men samtidigt vill jag bara ligga i en säng och inte göra ett skit. alla måsten får mig att må illa. känns nästan som att man måste bestiga ett helt berg bara för att gå ut med sopporna. å då har jag 5m till sopprummet.

dagarna bara rusar förbi, och nätterna är långa som århundraden. bara tanken på att behöva gå å lägga sig och sova får hela magen att vända sig ut och in på mig!! trotts det, då jag vaknar varje morgon så är det ända jag tänker på att jag vill fortsätta sova, inte en dagjävel till snälla, vill bara sova sova sova, för då känner man igenting. men blir fri från smärta och tanker en liten stund. å mardrömmarna varje natt är hemska, känns nästan som om man hade en liten demon inom sig som har kommit på att mitt sätt att fly från verkligheten en stund är sömn, så nu vill han åt mig även där. jagad av mitt undermedvetna till och med i drömmarna, då har det gått för långt. kan man inte få ha en lugn stund??!!! usch vad jag hatar oss människors egenskaper, varför fick vi makten att kunna tänka så mycket?? makten att kunna känna dessa känslor??. varför kunde vi bara inte blivit skapta som dumhuvuden som saknade både förmågan att tänka och att känna??!! vad allt vore enkellt och bra då, men ingenting är varken sig enkellt eller bra. vi blev skapta för lida, så mycket har jag lärt mig efter min snart 20år på jorden.

livet en lång bilfärd?

många jämför livets resa med olika matrial här på jorden, som en bergodalbana tex., eller som jag nämt innan i bloggen, som en stege. men igår när jag stod i duschen så kom jag på att våra liv kan jämföras ganska så bra med en bil och eller en bilfärd.

vi börjar våra liv inne i bilfabriken, redan då bestäms våra egenskaper och personligheter, kanske till och med vad vi är menade att uppnå i livet. ska vi se bra ut? ska vi vara praktiska? ska vi ha många fuktioner? ska vi jobba för någon speciell fira? hur mycket får vi kosta? eller ska vi bara användas som troffeer till våra föräldrar barn? (alltså åt oss själva)

många av oss kanske inte kommer klara dessa krav som ställs på oss, och många av oss kanske det är fel på redan från början.

vi behöver föda för att överhudvudtaget kunna röra på oss, vilket vi ofta får med. detta beror även på om vi har rika föräldrar som har råd att ge oss det vi behöver för att kunna vara igång hela dagarna, med tanke på att bensin är så pass hög som den är idag.

så fort vi lämnar frabriken uppstår problem, andra bilar som kör om osv, som kanske har det mer bråttom i livet än vad vi har. människor som utmanar ödet och tycker om att leva farligt möter vi ofta i vår vardag. samma sak med bilar, vissa lever hälsosamt och sund håller sig under hastighetsmätarn för att vara på den säkra sidan, andra håller sig jämt och följer trafikreglerna men gör även trotts det sina misstag ibland, sen finns det dom som ständigt skiter i trafikreglerna oc lever som om det inte fanns någon morgondag.

och om vi nån gång vill parkera på resan för att göra något viktigt eller något som vi måste så finns det alltid nån jävel som har tagit den bästa och kortaste parkeringsplatsen. vi andra får kämpa om fram som galningar för att uppnå samma sak och mål.

stoppskyltar: möter vi dagligen, såna vi bara måste stanna upp vi varken sig vi vill eller inte.

högerreglen: alltid finns det folk som har företräde före oss.

hala vintrar: vissa klarar inte av halkan. andra har stryka och mot att kunna genomföra samma det.
trafikgupp: motgångar som saktar ner våran vardag.

verkstaden: mår vi dåligt så behöver vi hjälp, men det är aldrig gratis. ingenting är någonsin gratis.

övergångställe: vi hjälper andra människor.

sättet vi blir behandlade på visar hur vi mår.

ja det finns så mycket som kan jämförars i trafiken med våra liv, skulle kunna skriva en bok om det så mycket finns det att säga:p

men hur slutar våran bilfärd då?

antingen slutar den med att våra motorer blir för gamla och lägger av av en naturlig orsak, eller så slutar den med en stor smäll som bara gör att allting blir svart.

Idag är det alla hjärtans dag<3

körkort=).

idag har crisse min vän klarat sitt körkort:p jag är så stolt över han:p

fast han hade aldrig klarat det utanmig haha. jag fick honom att börja på körskolan=). själv hoppa jag av när jag var ca 5000kr fattigare haha. onödigt men har man ingen ork så har man inte. var ju så himla mycket i skolan just då med. så när teorin började köra igån la jag av.

och nu sitter jag här utan körkort samtidigt som kompisen jag tvinga att börja med mig sitter med sitt i hand. haha. jaja jag är glad för honoms skull, och min, nu har jag ju nån som kan köra på mig hahaha. nää nu är du elak maria, nja baaara lite ju:P haaa.

jaja nu finns det ju iaf lite mer möjligheter till saker och ting:p yeah!

meningen med livet!

jag funderar ofta på vad meningen med just livet är för något?, vad är det vi ska uppnå? och hur vet vi att vi har uppnått det vi ska? och när vet vi när det blir dags att säga hej då?

många människor fruktar döden och hysar stor respekt för den, ändå är det en av många få saker vi alla varelser på jorden har gemensamt, skapelsen och döden. men vad är det vi är rädda för? sättet vi dör på? tanken på att aldrig mer få se våra nära och kära? eller vad som väntar efter att vi slutit våra ögon för sista gången? många människor drömmer om evigt liv, men tänk om vi alla har det?. se det som ett tvspel, vi sluter bara våra ögon för att gå vidare till nästa bana, nästa level eller värld. och där väntar en ännu mer spännande värld full av nya äventyr. jag har faktiskt riktigt svårt att förstå mig på vissa människor ibland, ni går ju imot er själva hela tiden. alla tjat om hur dålig denna värld är men att ni ändå fruktar dagen då ni måste lämna den. varför inte vara glada att ni en vacker dag får lämna denna plats som ni tycker är så hemsk? jag tycker inte heller om denna värld, men jag fruktar heller inte döden. varför vissa respekt för något som ändå förr eller senare tar oss alla? tycker faktiskt till och med att det ska bli spännande när den dagen kommer så att man äntligen kan få reda på mysteriet om livets slut och vad som väntar oss efter detta:p allt blir bara svart eller kanske ett liv efter detta?:p finns nog inget jag är så nyfiken på som det. visst ingen vill väll dö på ett hemskt sätt, och det får vi verkligen hoppas att vi alla slipper. kanske därför vissa bestämmer sitt eget öde själva://, då vet man ju iaf vad som väntar. men jag föredrar ändå att låta naturen ha sin egen lilla gång, den dagen kommer när den kommer helt enkellt.

men nu tillbaka till meningen med livet.

vissa säger sig veta allt om just detta, vissa tror att meningen med vår existens är att föröka oss, jag kan ändå inte låta bli att gå imot det argumentet. hm om det nu skulle va så, varför kan vissa då inte få barn?? och varför bara fortsätta föröka oss?? till vilken nytta, destu längre tid vi människor spenderar på jorden destu mer förstörs den ju. är det då vår mening? att utplåna jorden??

andra tror att det bara är början på en mycket lång resa, nästan som en skola där vi alla bara är här för att lära oss. men vad ska vi lära oss?? smärta? hat? för mycket annat lär vi ju oss inte på denna jord.

och till sist om vi nu skulle fråga "vetenskapsmännen" så skulle dom troligtvis ge oss en massa "så kallade logiska förklaringar" om hur vi utvecklas till det vi är genom århundradensmilenium, ditt och datt bla bla bla. lite uttjatat tycker jag, trött på människor och deras så kallade logiska förklaringar. kan någon då ge mig en logisk förklaring till varför min bror valde det öde som han gjorde då tack??!!!! nää just det, käften med er logik då!!!

och enligt många religioner så kan vi återfödas på nytt här på jorden, men snälla indier vem vill bli en ko????!!! ge er haha.

igentligen som tror jag inte på nått av alla dessa påståenden, det är som sagt ingenting annat än påståenden. jag har nog min egen tro om både livets mening och livets slut, jag har ju fått vara med om början till livet, och är 100% säker på att jag inte missar slutet och förhoppningsvis nått mer efter det.

så tills nästa gång, ta hand om era nära och kära, en vacker dag så är dom bara borta. kanske inte för evigt men iaf oträffabara mer i detta liv.

hunden människans bästa vän?

en hund skulle aldrig bedra dig, prata skit bakom din rygg eller lämna dig för någon bättre. i hundens värld existerar bara du, och det enda han begär tillbaka är din uppmärksamhet och kärlek. det spelar ingen roll hur du ser ut, om du saknar en arm eller kanske rent ut sagt har 80% graderns brännskada över hela kroppen. för honom är du perfekt ändå. spelar heller ingen roll om du byter frisyr eller kanske inte har "den rätta looken".

han finns där och delar din glädje, men också din sorg. tröstar dig då dina tårara sakta rinner ner över din kind.

försvinner du rasar hela hans hela värld samman, han kan inte förstå hur du kan lämna honom när han själv aldrig skulle kunna göra så mot dig.

han kommer stå fast vid din sida tills den dagen då någon av er tar erat sista andetag.

kallar ni inte det en riktig vän?

pricken över it:p

jaha då ska man bli polisanmäld, men det låter ju fint. jävligt normallt att polisänmäla sin döda pojkväns syster. det var ju en sån där cooling grej man körde med på mellanstadiet, jag ska polisanmäla dig!!!! haha. men vad mer kan man förvänta sig av denna människa. hm undra vad jag ska bli polisanmäld mig för:/. för att tala sanning kanske??!! tycker synd om människor som har problem med att inse sanningen, och som sagt i många sammanhang är sanningen ju den värsta boven, så jag förstår. hm jaja det ska bli mycket intressant att se vart de leder:p har ju ganska mycket på denna människa också så det kan bli en hård kamp:p haha. ni får trycka upp såna där tröjer där det står "wote for maria" hahahahaha.

poliser är ju snälla människor så dom ser nog den riktiga boven i det hela:p

negativa jag:p

idag har vart en sån där dag då allt bara känns skit igen. man känner bara för att gå i ide i sisådär 100år eller något, för att senare vakna upp och se om jorden blivit en bättre plats, där hat byts ut till kärlek?, där krig byts ut mot kramar?, där jobb byts ut mot våra största intressen?, där pengar byts ut mot sandkorn?, där döden byts ut till evigt liv???!!, jaja jag tror ni hajjar nu. undra om det finns en ända sak på denna jord som är bekymmersfritt?? kalla mig patetisk men jag har svårt att tro det. tänk på vilken sak som helst, vad ni vill, kan ni komma på en ända sak som inte ger er någon motgång??? jag tror jag är rätt så negativ av mig, det säger iaf dom flesta, men jag kan inte råför att jag inte kan se ljust på nånting, det bara lixom kommer atomatiskt att jag måste hitta något negativt med allt annars så stämmer det lixom inte i mitt huvud. har blivit lurad för många gånger av det ljusa:/.

som nu ett par dag, jag har vart på topp! nästan allt har känts bra och jag kände att jag var en bra bit påväg till att må lite bättre, så möter jag mista lilla motgång och då körde sig allt igen i mitt huvud. känns nästan som att man kämpar sig upp för en milslång stege upp till "nu mår jag bra" punkten. sen helt plötsligt från ingenstans kommer en fiskmås och bajsar mig i huvet när jag nästan precis nått toppen. jag trillar ner igen och får börja om från början på den där jävla stegen. fatta då vad en liten bajs kan göra i mitt liv!!!!!! gah!!!

Tankar

hm idag har jag funderat lite, vilket iofs händer ganska ofta:p. jag har funderat på just de här med att fundera! tror de är få som tänker på allt så mycket som mig, jag kan lägga mig i sängen i flera timmar bara för att fundera, kan finna det både roande, tillfredställande och helt enkellt jobbigt. tankar om precis allt möjligt svävar omkring i mitt huvud dagligen som små surrande bin. det är nästan så jag blir förbannad på mig själv ibland och bara vill skrika Maria sluta tänka hela tiden!!!! fast jag tror ändå mitt tänkande fungerar lite som min egen terapi, tror vi alla behöver någon slags psykologisk hjälp ibland, så varför inte själv spela rollen som sin egen psykolog??!!. samtidigt är det sjukt vilka sjuka tankar man kan ha ibland haha. nästan skrämmande, sånt man absolut inte berättar för någon, både lustiga, fula och otäcka tankar haha. men de är härligt, de ska man ha:p ett tecken på att man är frisk:p haa. egentligen så är det ju faktiskt våra tankar som styr våra liv och de flesta av våra handlingar, på både gott och ont kanske. ibland kan det till och med vara så att tankarna sköter de praktiska i våra liv, men kanske tänker: hm borde jag säga de och de till den personen?? eller ska jag sätta på en tvätt idag??. men mycket ofta leder det bara i slutändan till samma svar: men jag tänkte ju faktiskt göra det!!! samtigt så tror jag inte att det finns något eller någon som kan såra oss själva så mycket som våra egna tankar:://. vet ej om det är possitivt att vi människor fått den förmågan att tänka så pass mycket som vi gör://, att vi är så pass smarta som vi är, tänk om vi istället hade samma intelligens nivå som djuren har? skulle de då vara bättre??! gå dag efter dag och bara tänka på mat, sex, och andra rovdjur?? vet faktiskt inte, deras vardag kanske liknar våran rätt så mycket ändå:p. mat: de tänker vi alla på dagligen, vi kommer inte undan:p sex: hm ja det finns nog i dom flestas tankar dagligen med, vissas mer än andras kanske:p haa. rovdjur: jaa dom har vi gott om i våran värld med, kanske lite för många. ända skillnaden med rovdjuren i våran värld kanske är att dom inte äter upp oss fysiskt, utan psykiskt??!!. ja det finns mycket att fundera över i våran värld, tankar hit och dit, och dom lär aldrig ta slut heller.

ne nu tror jag att jag har tänkt färdigt för ikväll:p så tills nästa gång: tänk inte för mycket!!!! låt hjärnan vila lite, de kan den behöva:p

Pumpen=).

igår var på pumpen:p, första gången jag var ute sen det hände=(. kände att det kanske var dags att ta tag lite i verkligheten igen. hela världen stannar ju inte upp för att jag gör det. de är okej att gå ut, men jag kan inte råför att jag hellre föredrar att sitta hemma ett gäng en fredag å bara spela lite eller nått, istället för att ut å fara på sånt som man ändå inte tycker är kuul. säger som min gamla visa farmor: "det roligaste är innan man kommer iväg till festen, och efteråt". det stämmer verkligen alltså. börjar känna mig gammal redan!! gah haa. men vafaan man ska inte ha tröttnat på att gå ut när man är 20 år bara, eller??!!! vet ej vad det är som gör det, kanske att de är samma gamla tråkfolk man träffar på ute jämt, finns det ens några nya ansikten i vimmerby??!! usch vilken trälig stad. ska ta å skaffa mig ett jobb på nordpolen tror jag:p. toy och jag ska börja bygga iglos dääär:p haa.

jag kanske helt enkellt bara börjar bli gammal:p