jag ber om ursäkt för alla tråkiga inlägg om hur jävla kasst och meningslöst livet är. hatade själv att läsa sånt förr, sättet ungdomar osv. söker "uppmärksamhet" genom sitt skrivande om livets tråkigheter. allt prat om att hata livet, hur dåligt dem mår osv. usch!
sen så helt plötsligt har jag blivit sån själv!!?? men jag vill att ni som läser allt detta ska veta att jag inte tillhör den så kallde "emo/självmordbenägna/fjortisar" som söker uppmärksamhet. jag vill ärligt talat inte ens höra talas om folk som läst min blogg, jag skäms för vad jag skriver, för mina känslor och tankar, ändå nämner jag inte 10% av dom här!. men det är ju ända sättet för mig att få ur mig vissa saker!! jag är absolut inte den som berättar hur jag mår för folk, har aldrig varit och kommer troligtvis aldrig att bli. är inte den typen. vill hålla allt för mig själv. har alltid ansett att hur jag mår är min egen ensak och det har folk inte med att göra. varför berätta för andra hur man mår så att dom mår ännu sämre?? eller så att folk börjar beté sig annorlunda som om att man vore nått jävla psyko som rymt från psyket och behöver akut vård direkt. jag är väl ändå samma person ovasett hur jag mår eller??!! folks så kallande "stödande och välvårdade ord om hur allt kommer lösa sig" biter inte på mig. folk som aldrig har varit i min sits vet ej hur jag känner eller mår och kan därför inte säga eller göra något för att få mig att må bättre, jag beabetar på mitt eget sätt, så skippa alla lama försök. jag är god lyssnare när det gäller såna grejer, men absolut inte någon god talare i det sammanhanget tyvärr. på mig märks det inte för fem öre hur jag mår, har min goda teatertalang att tacka för det=).
trots allt som har hänt så är jag ända samma gamla maria, behandla mig som det tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar