alltså jag tycker bara allt känns värre med tiden. backen att ta sig upp för blir bara längre och längre, och brantare och brantare. jag känner inte ens igen mig själv längre, kroppen bär mig inte. går omkring med en stor klump i magen dagligen. kroppen darrar, nervösiteten smyger sig på ständigt. jag känner mig allmänt stimmig, stressad som bara den. paniken tar över allt annat, orolig precis hela tiden. vet ej för varför, vet ej vad det är som händer med mig, börjar jag bli knäpp??!!!. vet faktiskt inte, vet ingenting. hur kan en kropp reagera så här?? har aldrig någonsin känt mig såhär som jag har gjort den senaste månaden, och den blir bara värre och värre. nästan skrämmande, som att jag är påväg att tappa fattningen för allt. tankarna tar över allt, precis allt!!!!
jag vill så mycket men samtidigt vill jag bara ligga i en säng och inte göra ett skit. alla måsten får mig att må illa. känns nästan som att man måste bestiga ett helt berg bara för att gå ut med sopporna. å då har jag 5m till sopprummet.
dagarna bara rusar förbi, och nätterna är långa som århundraden. bara tanken på att behöva gå å lägga sig och sova får hela magen att vända sig ut och in på mig!! trotts det, då jag vaknar varje morgon så är det ända jag tänker på att jag vill fortsätta sova, inte en dagjävel till snälla, vill bara sova sova sova, för då känner man igenting. men blir fri från smärta och tanker en liten stund. å mardrömmarna varje natt är hemska, känns nästan som om man hade en liten demon inom sig som har kommit på att mitt sätt att fly från verkligheten en stund är sömn, så nu vill han åt mig även där. jagad av mitt undermedvetna till och med i drömmarna, då har det gått för långt. kan man inte få ha en lugn stund??!!! usch vad jag hatar oss människors egenskaper, varför fick vi makten att kunna tänka så mycket?? makten att kunna känna dessa känslor??. varför kunde vi bara inte blivit skapta som dumhuvuden som saknade både förmågan att tänka och att känna??!! vad allt vore enkellt och bra då, men ingenting är varken sig enkellt eller bra. vi blev skapta för lida, så mycket har jag lärt mig efter min snart 20år på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar