en sista gång..

jahopp, då sitter jag här igen framför datan mitt i natten. kl är 03.00 strax:S.
känner inte den minsta lilla trötthets känsla i kroppen än:S. bara oro över att behöva gå och lägga mig, men vad är jag rädd för egentligen? jag kan faktsikst inte ens förklara det själv.
vart kommer min oro ifrån? varför är jag rädd? varför har jag denna klump i magen varje natt? jag hatar verkligen att behöva gå och lägga mig, men hur kan man hata det? varför blir jag aldrig trött? vad är det för fel på mig? blir förbannad på mig själv alltså!

kom på en jävligt konstig grej förut. att efter allt som jag vart med om det senaste året har fått mig att bli så jävla mkt starkare. jag bryr mig nästan inte om någonting längre. saker som förr fick mig att må skit känner jag inte ens av längre, det är nästan som att pga vad jag har vart med om så finns det inget som ens kan mäta sig med den smärta som min bror lämnade efter sig.

jag kunde må jätte dåligt i dagar om jag tex hörde att någon jag tex enbart visste vem de var hade gått bort, nu bryr jag mig inte! tror inte det finns någons bortgång som kan såra el chocka mig lika mkt som min brors.
jaa iaf saker som fick mig att må bajs har lixom ingen betydelse längre, dom skit sakerna kan inte ens mäta sig med den smärta jag känt, el egentligen fortfarande känner.

och tro mig, till er som inte vart med om något liknade, att den smärta man känner när något sådant inträffar kan man inte ens i sin vildaste fantasi tro existerar.
jag trodde inte det var möjligt att må så, el känna så, innan detta hända mig. jag fick nästan en chock utav bara det, det gjorde så ont så att jag kan inte end beskriva det. finns inga ord för det.

aja anledningen till att jag skriver inatt är för att jag ville få en chans att kunna skriva en sista gång att det är inte ens ett år sedan jag såg och prata med dig för sista gången micke!

efter på måndag den 22, så kommer jag aldrig någonsin mer kunna säga så:(...