Nu har jag raderat det jag har skrivit 3ggr, vafan ska jag skriva?!! Vet inte hur jag ska kunna formulera mig på rätt sätt...
Och jag vet att allt det här måste vara jävligt jobbigt för dig, men jag är som fast i mitt förflutna, alla minnen, alla känslor, alla planer...
Samtidigt som jag tänker framåt och har inga som helst avsikter för att återvända till mitt förflutna, det ska du veta. Men det gör förbannat ont att gå vidare, jag har under 7års tid trott att utan Johan vore jag ingenting, det var han el ingen.. Inte för mitt liv hade jag velat byta ut honom, och jag trodde faktiskt helt jävla ärligt att det var en omöjlighet, så högt älskade jag honom. Ändå så visste jag innerst inne att han inte var det rätta för mig, jag såg helt enkelt ingen framtid med honom, hur hårt jag än försökte..
Och som jag redan nämde innan så förstår jag att du måste gå igenom ett helvete med mig och mitt velande fram och tillbaka, men du måste förstå att det hela kommer ta tid för mig, därför är jag inte i det skicket just nu då jag kan ge dig några garantier över huvudtaget..
Ena stunden känns allt skitbra, nästa stund känner jag mig smutsig och nästan syndig, som att mitt handlande med dig vore ett brott. Vilket jag naturligtvis måste försöka komma över och gå vidare, men livet är ingen dans på rosor som farmor säger, och det ligger mycket i det.
Du vet hur svårt jag har för att prata, hur svårt jag har för att släppa in människor, lita på människor helt enkelt. Och det kanske som du nämnt innan har något med min bakrund att göra, eller rättare sagt det har något med det att göra. Finns inget svårare för mig här i livet än att prata, prata djupt alltså, känslor.. usch vad jag hatar det ordet. Därför styrs jag som jag sagt så många gånger innan av mina handlingar, ord kan ljuga, men inte handlingar..
Så försök läsa mig via dom istället.
Du är jävligt bra ska du veta, jag tror iaf att du är det. Kanske lite för bra för mig, eller egentligen tror jag att vi skulle kunna dela första platsen, men jag tillåter inte mig själv att vara den personen jag så ofta önskar att jag vore, jag är för hård, för iskall. Men det är så jag har lärt mig att vara, visa världen att man är starkast och att man är odödlig, ett ganska patetiskt sätt att framstå på inte sant?!
Men så är det, hård på utsidan mjuk inombords..
Som jag sa jag har verkligen inga garantier för någonting, jag sticker snart och hur allt det där kommer sluta har jag inte en aning om. Kanske får denna resa mig att "växa upp", eller kanske inte.
Jag vet iaf så mycket som att du har fått mig att se framtidsplaner, vilket jag aldrig lyckats med innan, du har gett mig bilder i mitt huvud som jag stundvis önskar vore mer än bara bilder. Vad jag sen menar med det vet jag inte riktigt, men det känns som något positivt.
Så vart står jag då?! Hm jaa du en riktigt tuff fråga:/... Jag står inte kanske inte vid din sida, men inte heller vid någon annans sida, förstår du?!
Men en sak är säker, jag vill låta tiden utvisa och förhoppningsvis så kommer den bjuda på något gott:).
Ett hus ute på landet och en galen Tysk runt springandes i buskarna låter ju faktiskt inte helt fel;). Så länge han letar efter kantareller i skogarna och inte älgbajs så låter faktiskt det hela rätt så bra;) haha.
Och jag vet att allt det här måste vara jävligt jobbigt för dig, men jag är som fast i mitt förflutna, alla minnen, alla känslor, alla planer...
Samtidigt som jag tänker framåt och har inga som helst avsikter för att återvända till mitt förflutna, det ska du veta. Men det gör förbannat ont att gå vidare, jag har under 7års tid trott att utan Johan vore jag ingenting, det var han el ingen.. Inte för mitt liv hade jag velat byta ut honom, och jag trodde faktiskt helt jävla ärligt att det var en omöjlighet, så högt älskade jag honom. Ändå så visste jag innerst inne att han inte var det rätta för mig, jag såg helt enkelt ingen framtid med honom, hur hårt jag än försökte..
Och som jag redan nämde innan så förstår jag att du måste gå igenom ett helvete med mig och mitt velande fram och tillbaka, men du måste förstå att det hela kommer ta tid för mig, därför är jag inte i det skicket just nu då jag kan ge dig några garantier över huvudtaget..
Ena stunden känns allt skitbra, nästa stund känner jag mig smutsig och nästan syndig, som att mitt handlande med dig vore ett brott. Vilket jag naturligtvis måste försöka komma över och gå vidare, men livet är ingen dans på rosor som farmor säger, och det ligger mycket i det.
Du vet hur svårt jag har för att prata, hur svårt jag har för att släppa in människor, lita på människor helt enkelt. Och det kanske som du nämnt innan har något med min bakrund att göra, eller rättare sagt det har något med det att göra. Finns inget svårare för mig här i livet än att prata, prata djupt alltså, känslor.. usch vad jag hatar det ordet. Därför styrs jag som jag sagt så många gånger innan av mina handlingar, ord kan ljuga, men inte handlingar..
Så försök läsa mig via dom istället.
Du är jävligt bra ska du veta, jag tror iaf att du är det. Kanske lite för bra för mig, eller egentligen tror jag att vi skulle kunna dela första platsen, men jag tillåter inte mig själv att vara den personen jag så ofta önskar att jag vore, jag är för hård, för iskall. Men det är så jag har lärt mig att vara, visa världen att man är starkast och att man är odödlig, ett ganska patetiskt sätt att framstå på inte sant?!
Men så är det, hård på utsidan mjuk inombords..
Som jag sa jag har verkligen inga garantier för någonting, jag sticker snart och hur allt det där kommer sluta har jag inte en aning om. Kanske får denna resa mig att "växa upp", eller kanske inte.
Jag vet iaf så mycket som att du har fått mig att se framtidsplaner, vilket jag aldrig lyckats med innan, du har gett mig bilder i mitt huvud som jag stundvis önskar vore mer än bara bilder. Vad jag sen menar med det vet jag inte riktigt, men det känns som något positivt.
Så vart står jag då?! Hm jaa du en riktigt tuff fråga:/... Jag står inte kanske inte vid din sida, men inte heller vid någon annans sida, förstår du?!
Men en sak är säker, jag vill låta tiden utvisa och förhoppningsvis så kommer den bjuda på något gott:).
Ett hus ute på landet och en galen Tysk runt springandes i buskarna låter ju faktiskt inte helt fel;). Så länge han letar efter kantareller i skogarna och inte älgbajs så låter faktiskt det hela rätt så bra;) haha.
Jag vet inte om det här har gjort dig något klokare, eller kanske bara ännu mer förvirrad, men det är allt jag kan ge dig för tillfället...
Så nu till den viktigaste frågan av allt... hm hur ska jag kunna fråga dig detta... svårt svårt, men okej here it comes......
Vill du baka med mig på Lördag när jag kommer hem från Borås??!;)
Btw lyssna på den här låten:
http://www.youtube.com/watch?v=sPoaGN5aEt0
"Its time to move on"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar