Måndag igen, och det känns helt jävla ärligt talat förjävligt att vara tillbaka här i Vby och börja om på ruta ett igen...
Har ingen plan whats so ever! Allt är på noll igen.. Vet inte vad jag vill göra egentligen..
Fick jag själv välja, och allting var fixat och klart så skulle jag vilja bosätta mig i Borås. Den staden är för jävla underbar.
Men det är som det ser ut i dagsläget en omöjlighet...
Ingenting med den önskan går ihop sig. Visst jag hade haft ett jobb där, men inget boende, ingen hundvakt om dagarna till Toy. Stefan har sitt här, jobb, lägenhet osv.
Jag kan ju inte bara begära att han ska ta sitt pick och pack och dra med mig. tyvärr...
Men jag måste försöka komma på något här, se "alla" och "nya" möjligheter här haha. Uschhhh.. jag spyr bara jag tänker på skiten!!!!! Är detta verkligen vad livet har mig att erbjuda?!!
Därimot måste jag erkänna något.. Något som faktiskt skrämmer mig rejält.. Jag har börjat bry mig!!!! Jag har börjat bli rädd för att mista dig... Jag vill inte mista dig..
Alltså så känner jag något.. Och där kanske du har svaret på varför jag betér mig som jag gör och har gjort.
Jag ville inte säga något, för jag är egentligen för stolt för att erkänna. Mina murar ska ju ingen kunna ta sig förbi, men du är påväg att lyckas. Antar att det är för att du är duktig på höjdhopp hahaha. Nämen helt ärligt så skrämmer det mig verkligen... Är det possitivt el negativt?!
Som sagt jag vet verkligen inte vart el hur jag vill el kommer spendera min framtid, allt jag med all säkerhet vet är att jag vill att du ska stå där vid min sida och tillbringa den med mig.
"Try to deny what you feeling"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar