Självmord är fel!

Ibland babblar jag nog lite för mycket för mitt eget bästa. Ta det hela inte på fel sätt nu för jag är en väldigt pålitlig person. Jag är inte den som gillar att föra saker vidare som något sagt i rent förtroende, för det är ett av de värsta svek jag vet. Att kunna lita på någon är mer än guld värt i mina ögon, och jag går inte imot mina egna principer. Men det jag egentligen ville få ut är att... Hm kommer inte på något bra sätt att förklara mig på:/. Hm.. Har svårt för att hålla inne saker som jag redan beskrivit, saker som tynger mig eller sårar mig. Men det handlar ju om mig och inget löfte jag bryter mot nån annan. Och idag har jag nog sagt mer än jag borde. Kanske skulle hållt käften om det hela, men det tyngde mig för hårt. Jag kunde inte hålla käften, var tvungen att få reda på sanningen. Så förlåt. Men det hela handlade om mig, inte om dig. Och jag behövde få klarhet. Hoppas att det hela inte gjort nån skada. Det återstår att se.
Nog om detta!

Idag är det den 22:e igen, datumet som jag förevigt kommer förknippa med sorg för varje månad resten av mitt liv. Du skulle aldrig ha lämnat oss brosan<3.

Jag tänker ofta även på Dala, väldigt ofta. Och jag tror inte riktigt jag fått in i huvet att han också är borta. Han betydde mer än jag själv trodde när han väl levde. Han var en otrolig människa som jag såg upp till med väldigt mycket respekt. Vilket affärssinne, vilka idéer, och vilken otrolig förmåga han hade att övertyga människor. Han var även en person jag litade väldigt mycket på, han kändes som en bra vän och jag vet att han även anförtrodde och litade väldigt mycket på mig med. Om man nu får säga såhär om en gammal väns far. Men jag saknar iaf hans samtal och hans närvaro, det vart bara fel i slutet och det skrämde mig och jag drog mig undan. Tyvärr. Det existerade inte ens i min värld, hade aldrig ens tänkt tanken. Och det allra svåraste jag känner av nu är att jag aldrig fick chansen att ta farväl, jag fick inte gå på din begravning, jag fick inte ens skicka ett sista blommogram med en sista hälsning. Och jag har ingen aning om vart du ens ligger begraven. Det känns som en kniv i hjärtat. Jag fick inga svar på några frågor, inga svar på hur allt gick till, hur allt gått efteråt, ingenting vet jag. Och det tror jag att jag kommer ha väldigt svårt för att någonsin kunna förlåta, och jag är 100 på att Dala aldrig hade velat att det skulle ha blivit så. Det hela var en stor chock situation de vet jag. Har själv vart där. Men jag tyckte ändå att jag borde ha fått säga mitt farväl.
Men som sagt för mig har det inte riktigt gått in, eller jo, men jag föreställer mig och önskar att allt bara är fake. Att du fakade din egen bortgång för att slippa all skit och just nu sitter någonstans nere i Thailand med en bira i handen och bara njuter:)!

3st i min närhet har begått självmord. Det är fel sätt att försvinna! Inte rätt mot sina nära och kära! Ni lämnar stora ärr i våra hjärtan för resten av våra liv. Ni väljer den enkla utvägen och tvingar där med oss andra att stanna kvar.
Och jag har som sagt lärt mig att respektera era val, men jag kommer aldrig aldrig någonsin acceptera det.

"Wonder what you doing now, wonder if you think at me at all"