lördag 4 februari 2012

Så var det ju det där med sömtab, fester och spruckna förhållanden;)!

Kl är 20.30 och jag har sovit middag idag men trotts detta är jag helt utslagen. Fattar inte vad som hänt med mig?
Började med att jag tyckte det var okej att lägga sig skapligt nån dag i veckan, sen övergick det till att vardagar var okej, och nu är även helger okej?! Vad är detta?!! Med att lägga sig menar jag inte riktigt sova, utan att lägga sig i sängen. Jag ligger ungefär minst 2-3 tim varje kväll med mobilen som sagt innan jag sluter ögonen. Har haft hyfsat lätt att somna på senaste tiden, men jag springer ju upp och ner hela nätterna och är vaken väldigt ofta. Sägs ju även att via sömntab får man inte ut mer än 30% sömn per timme man sover mot en som inte tar dem. Så skulle jag nu mot all förmodan sova 8 tim i sträck ovabrytet utan att vakna så skulle jag få ut 2,4 tim av den sömnen:/. Illa! Se jag kan lite matte också;) haha. Och jag sover ju absolut inte 8 tim någonsin per natt, vilket betyder att jag får ut ännu mindre sömn än 2 tim per natt, så det kanske inte är så konstigt att jag går omkring som ett vandrande lik dag in och dag ut?! Mina års förbrukning kanske börjar ta ut sin rätt. Och vi snackar väl tyvärr inga små doser direkt här heller, man blir ju imun, dom är ju så jäkla vanebildande och beroendeframkallade så akta er som tusan för sån skit. Men jag har alltid haft dålig sömn, som bara blivit värre med åren.

Nog om sån skit!

Jag fick värsta rycket ikväll och blev as sugen på vin fylla och pumpen! Minns inte senast jag fick ett sånt jävla ryck. Weird. Tyvärr var det ju ingen pumpen ikväll och något vin hade jag inte hemma heller:(. Såg jag får väl vänta ett par år tills nästa sånt ryck inträffar:/.
Nä jag har blivit jävligt tråkig det måste jag erkänna, el tråkig vet ifan om det är rätt ord. Mogen kanske?! Nja stämmer inte riktigt heller. Jag föredrar iaf 100 ggr hellre en hemmakväll med familjen en fredag/lördag än att gå ut.
Vakna upp med minnesluckor, ångest, bortblåsta och bort supna saker bakfylla, vad är nöjet i det hela?! Det är inte värt det! Sällan jag hör någon säga eller yttra sig på tex FB och hur jävla rolig de hade ute igår, utan bara en jädrans massa ångest och minnesluckor inlägg. Jag förstår inte mig själv heller på den tiden när jag betedde mig på de viset. Hur kunde jag vara så blåst och gå på samma skit varje helg?! Visst är man singel så kan jag ha en viss förståelse fortfarande för det hela, men är man i ett förhållande och känner sig säker, bekväm, trygg och trivs med sin partner varför ska man då ut och ränna om helgerna?! Tror de som gör det inte känner dessa saker i sitt förhållande.

Jag har själv liknande erfarenheter med mitt ex, han ville va hemma i början jämt varje helg. Jag ville ut med kompis nån gång då och då för att inte gå miste om hela min ungdom då jag bara var 13-14 år när vi träffades. Med åren trappades min strävan efter att ut och festa upp ännu mer. Nu ville jag ut i stort sätt varje helg. Tror det hela kan berått på att jag kände mig osäker i förhållandet redan då, skulle det verkligen hålla? Iaf så var det samma sak inför varje helg, panik inför vad man skulle ha på sig, vad man skulle göra, med vilka, vad skulle man dricka, bråk med sambon om varför man skulle ut. Sen vakna man dagen efter med bakfylle ångest, mådde skit och resten av hela helgen var förstörd. Jag hade säkert skitkul dagen innan, men vafan vet jag om det om jag ändå knappt minns något?! Så ovärt allt besvär. Det hela ledda iaf till att jag trappade ner lite på mitt festande, men min dåvarande sambo gjorde tvärt om. Nu var det hans tur att ta igen allt han missat under alla år. Jag satt hemma själv i lägenheten om helgerna. Och det hela ledde till att det hela de 7års förhållandet gick åt helvete. Jag vet inte om mitt ex insåg på samma sätt som jag att det kändes kört oss i mellan, el om han bara trivdes bättre i sitt nya liv än med mig. Jag gillade iaf inte den han blev, så vi tog det tunga gemensamma beslutet att dela på oss. Och det tror jag är det bästa gemensamma beslut vi någonsin tagit. Det var tufft. Men vi hade växt ifrån varandra. När jag väl blev mogen försvann han tillbaka till sin missade ungdom. Tragisk historia. Men idag mår vi båda bra och är bra vänner och vet att vi tog rätt beslut:).

Så det är nog ganska viktigt i ett förhållande att befinna sig samma "mognads tillstånd" och ha någorlunda likvärdiga framtidsplaner för att få ett förhållande att fungera:).

Nog av min bullshit ikväll;).
Hoppas ni njuter av er helg och inte vaknar upp med en massa ångest imorgon;).

Take care, get drunk and get laid;)!



Inga kommentarer: