Im getting colder!

sovit ett par tim nu, el ett par tim är väl fel ord kanske, sovit hela dagen. och jag behövde verkligen det. trotts det känns det inte som att jag sovit i 5min ens..
har ont i varje jävla kroppsdel jag äger! men som sagt det var fortfarande värt det!

även om jag nu såhär i efterhand anser att smärta inte kan mätas i slag, i slutändan är det endå alltid ord och handlingar som avgör, och som känns mest smärtsamt.
sår är bara ytliga, ord och handlingar sitter kvar i hjärtat förevigt. och det kanske är min värsta egenskap, just att aldrig kunna glömma och förlåta. har du en gång sårat el svikit mig så sitter det kvar förevigt hos mig. jag kan helt enkellt inte förlåta!!

blir bara så förbannad på mig själv hur jag gång på gång kan låta dig att få mig att må såhär! hur jag bara kan låta dig stå där och få mig att totalförstöra allt jag har och alla jag känner. för det är verkligen ditt fel att jag mår som jag gör idag och beter mig så svinigt som jag faktiskt gör ibland. du driver mig till psyk!! men det är väl din plan!
känner inte ens igen mig själv ibland, jag är verkligen inte såhär elak och iskall egentligen, och vissa av mina handlingar anser jag bara som direkt tagna från psykavdelningen!
och det skrämmer mig faktiskt... vill bara få slut på det hela innan det är försent...
för jag pallar helt jävla ärligt inte att se mig själv gå sönder såhär längre.

sitter ute i svi just nu, vilket bara egentligen får mig att må ännu sämre, men jag klarar inte att stå upp för vissa saker jag gjorde mot andra inatt, här kan jag gömma mig, åtminstonde för ett litet tag.
vet att jag är feg som skjuter upp allt hela tiden. men just att behöva möta din blick, ilskan och besvikelsen i dina ögon är mer än vad jag klarar just nu. och jag ber verkligen om ursäkt för igår, jag betede mig förjävligt, inget var ju ditt fel. vart bara så besviken när du inte brydde dig, känns som att ni en efter en ger upp hoppet om mig. vilket jag kan förstå.
var iaf som sagt inte min mening att göra så mot dig, och en vacker dag så hoppas jag att du förstår vart all min ilska och vart ifrån alla mina psykiska handlingar kommer ifrån. du vet att jag älskar dig och det sista jag egentligen vill är att göra dig illa...

vet att det finns fler därute jag levde rövare hos inatt, och jag ber som sagt om ursäkt, så förlåt!
kan inte råför det, känns som att jag helt enkellt mår bäst utav att hata, jag sårar ju alla som betyder något gång på gång. antar att jag fått "den jag hatars" gener!
och att det är ni som blir som behöver bli lidandes varje gång mår jag extremt dåligt över. därför känns det inte som att jag förtjänar er... och just därför ska jag inte besvära er mer, ni mår bättre utan mig.

bort...


skulle ha gjort det inatt..